artonde dagen

lite deppigt att det fortfarande inte gick att rida.. buhu.. lite rastlös började han nog bli, tur att han hade pinnarna att bita på annars skulle boxväggarna nog inte finnas kvar.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0